Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Glad Noppikita!

Igår, 16 januari, firades högtiden Noppikita. Jag skrev ett inlägg förra året om hur jag, Ida och våra stockvänner firade högtiden, här är en länk till det. 

Självklart firade vi i år igen, det var väldigt mysigt och stämningsfullt. Vi slapp dessutom vandra norrut för att få snö, i måndags kom det flera centimeter snö som räckte gott och väl för vårt firande.

Jag tänkte inte skriva så mycket mer om vårt firande, jag tror att min vän Ida hade tänkt skriva ett inlägg om det. Istället nöjer jag mig med att i efterskott önska er en glad Noppikita! Hoppas att ni hade en fantastisk högtid :-D 

Ha de gott, så hörs vi i nästa inlägg!

jkdfhsjkvh

// Lydia

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Samband mellan stockspråk och svenskan

Hej!

Idag hade jag tänkt skriva lite om stockarnas språk, och om svenska språkuttryck som faktiskt ursprungligen kommer från stockspråk.

De flesta av de uttryck jag kommer att ta upp har andra förklaringar, men efter att ha gjort en hel del efterforskningar har jag kommit fram till att det är mycket mer troligt att de härstammar från stockarna.

Sova som en stock – uttrycket myntades för länge sedan, då människor och stockar levde tillsammans i harmoni. Stockar sover ofta mycket djupt och kan ibland verka omöjliga att väcka, och människor började då använda detta uttryck för att beskriva när någon sover ovanligt djupt.

På stående fot – härstammar från fotstockarna, som ju har en kroppsdel som kallas för fot. Att vara ”på stående fot” innebär i stockvärlden att man precis ska bryta upp och ge sig i väg.

Sätta ner foten – kommer också det från fotstockarna. Dessa stockar har ett speciellt sätt att lösa tvister, nämligen genom en så kallad fotkamp. Fotkampen kan liknas vid armbrytning, och går till på följande vis: de två deltagarna lägger sig på rygg mitt emot varandra med foten i vädret, och det gäller att trycka ner den andres fot till marken. Att man ”sätter ner foten” betyder att man vinner över någon i en tvist eller diskussion.

Trilla av pinn – innebär ju i svenskan att dö. Det har ungefär samma betydelse på stockspråk, men kan även innebära att man förlorar medvetandet. Uttrycket härstammar från en stockstam i Amazonas, som lever högt uppe i trädtopparna. De hoppar runt på de tunnaste grenarna högst upp i trädet, och den enda gången som en stock trillar ner är när han antingen dör eller svimmar av.

Uppe med tuppen – Stockarna har ett liknande uttryck, att vara ”uppe med snigeln”. Stockar håller som bekant sniglar som husdjur, och dessa sniglar är väldigt morgonpigga.

En salig röra – Myntades en gång på ett stort noppikitafirande, där över 500 stockar deltog. Under lekarna urartade det totalt, och det slutade med att alla de 500 stockarna la sig i en hög i snön och skrattade. En gammal, vis stock som fick syn på kaoset utbrast: ”Det val allt en salig löla!”

Glida in på en räkmacka – Uttrycket har samma betydelse i stockspråk, men från början sa man inte räkmacka utan ostmacka. Det myntades en gång när en grupp turiststockar var på studiebesök i Stockholms Stadshus. De trodde att huset skulle vara tomt, och blev därför väldigt överraskade när de förstod att deras besök sammanträffade med den årliga Nobelbanketten. När gästerna började anlända blev de livrädda och tog skydd under vad de tog för en ostmacka (det var en slags sandwich). Sandwichen fördes in på bordet och när gästerna tittade bort lyckades stockarna fly ner under bordet och därifrån ut ur salen.

Händelsen blev känd internationellt och stockar från hela världen förundrades och avundades turiststockarna som lyckats ta sig in på Nobelbanketten. Det blev början till uttrycket ”att glida in på en räkmacka” som sedan började användas också av människor.




När jag ändå är igång och skriver kan jag också passa på att tipsa om ett program som går på Svt just nu, Herr Pinnemans äventyr.

Det är en fantastisk film som illustrerar verkligheten för stockar i dagens samhälle på ett mycket bra sätt. Titta gärna på den! Det var min vän Ida  som tipsade om den.

I övrigt får jag bara önska er ett gott nytt år! Det lär inte bli några nya inlägg innan årsskiftet så vi hörs igen 2018.

// Lydia

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tilelmosa - novemberdagen

I lördags, den fjärde november, firades högtiden tilelmosa. Ordet tilelmosa kan översättas till novemberdagen, och firas i november vid fullmånen.

Tilelmosa är en av de mer sorgfyllda högtiderna. Det är en slags avskedsceremoni för de stockar som ger sig ut på vandring under vintern. Därför firas den här högtiden främst bland stockar som brukar vandra, ex. vandringsstockar. 

Firandet går ut på att man, i fullmånens sken, eldar tallbarr och tänder stearinljus. Tallbarren, eller kanske framför allt askan som sedan bildas, symboliserar saknad. Askan delas sedan upp på varje familjemedlem och sparas i små askar, ända tills högtiden lavonita vid vårdagjämningen. Då återförenas familjen och askan kastas i en fors tillsammans med krokusar. 

I år var jag och min stocktroende vän Ida inte hemma under firandet, vi befann oss på ett läger i Broddetorp. Men självklart firade vi högtiden ändå, vi fick till och med chansen att berätta om den för lägrets övriga deltagare. Det kändes bra och viktigt att få informera om stockar och deras kultur för så många människor.

Tyvärr var det ingen som hängde på vårt firande, istället fick vi utstå vissa kommentarer om "sekter" och annat. Tråkigt att det ska behöva vara så! Men vi hade en lyckad tilelmosa ändå, det var stämningsfullt trots bristen på fullmåne (det var molnigt).

Så, det var allt för mig idag! Men ni kan vänta er ett nytt inlägg snart igen, jag håller på med ett om samband mellan vårt svenskan och stockspråk. Ni får ha det bra tills dess så hörs vi!

// Lydia

Laims historia

Hej allihopa! 
Uppmärksamma läsare har säkert lagt märke till att jag bytt header och ändrat designen lite grann. Hoppas ni uppskattar det nya utseendet!
Idag kommer ett gästinlägg från min stockvän Laim. Han har en fascinerande historia som jag hoppas ni kommer  tycka om att läsa :-) 



Vad tlevligt att få bidla med inlägg till denna undelbala blogg. Jag tänkte belätta lite om min uppväxt.
Näl jag föddes val min familj väldigt fattig. De hade ingenstans att bo och knappt låd med mat. Att i det läget ta hand om en klävande stockbebis val fölstås otloligt svålt. Men mina föläldlal älskade mig och val beledda att göla vad som klävdes föl att jag och min äldle blol skulle få en bla balndom.
Jag val bala en spädstock näl olyckan skedde. Jag minns inget av detta själv, men jag hal fått det belättat föl mig i eftelhand.

Min familj befann sig vid den tiden utanföl  entlen till Hällebelgsskolan, och det hade just blivit last. Elevelna stlömmade ut och en av dem plockade upp mig, i tlon att jag val blott en pinne. Jag val ju så liten och hjälplös, och min familj kunde hellel inget göla. De såg mig fölas iväg och i tumultet näl elevelna splang ut blev även de boltfölda flån platsen.

Jag slängdes  nel i en av nedsänkningalna som finns utanföl vissa fönstel på skolans nedelvåning. Föl en stockbebis äl det väldigt svålt att ta sig däliflån, eftelsom  sidolna äl höga och bestål av betong som äl svålt att klättla på. Det fanns inte mycket mat däl nele hellel.
Det val tolllt och valmt och jag blev snabbt klaftigt fölsvagad. Jag hade antagligen legat däl i ungefäl tle dagal näl läddningen äntligen kom. Än idag undlal jag hul jag kunde ha sån tul. Vem som helst hade kunnat hitta mig, men av alla människol blev det just Lydia och Ida, två stocktloende människol. Jag äl fölstås väldigt tacksam till dem båda.

De hittade mig och insåg att jag val näla döden. Jag val uttolkad och utsvulten. Lydia tog hem mig och våldade mig på hennes stocksjukhus, vilket läddade livet på mig. Jag tillflisknade och med hjälp av handmatning nästan dygnet lunt blev jag långsamt allt stalkale.
Detta hände mot slutet av aplil. Flån böljan visste Lydia ingenting om mitt ulsplung ellel min familj, men hon böljade göla eftelsökningal.

I mitten på juli hade hon och Ida tillsammans kommit flam till vilka min familj val och kommit i kontakt med dem. Min familj, som tlott att jag val död, blev fölstås väldigt glada och ville gälna att jag skulle komma hem.

Tiden eftel olyckan val väldigt jobbig föl min familj. De letade eftel mig dag och natt, men näl de inte hittade mig böljade de så småningom ge upp hoppet. Men tlots solgen lyckades de hitta en fin bostad och en liten bit malk att odla på. Mina föläldlal äl nämligen joldbluksstockal.
Lydia visste att jag hade ett bla hem att komma till och i slutet av sommallovet fick jag flytta hem till min familj. De bodde då på en liten ö i bäcken utanföl skolan, så Lydia kunde hälsa på mig så gott som valje dag. Senale flyttade vi upp till vålt vintelhem i gäldsgålden, och Lydia hjälpte oss att göla i oldning vintelmaten. Jag fick också gå i en lantbluksskola föl unga stockal som låg plecis utanföl vålt hem.

Så i slutändan fick jag faktiskt en väldigt bla balndom. Men vad hade hänt om Lydia och Ida aldlig hittat mig? Då hade jag dött däl, fölsmäktat i min ensamhet. Jag undlal ibland hul många stockbaln det finns som inte haft samma tul som jag. Som aldlig hittats av någon stocktkloende människa och aldlig fått hjälp  :-[  Jag blil så ledsen näl jag tänkel på det. Flel människol måste bölja se stockal! Flel måste fölstå sanningen och bölja hjälpa stockal , istället föl att döda och föstöla föl dem. 
Stockal Level!
// Laim

Klastolmi - skördehögtiden

Hej!

Jag tänkte skriva ett inlägg om vårt firande av stockarnas skördehögtid. Jag och min vän Ida firade en aning för sent, i måndags. Det finns inget bestämt datum för klastolmi utan man firar helt enkelt när man har skördat klart.

Firandet är mycket glädjefyllt och börjar med att man äter en måltid, som oftast består av nyskördade grödor. Men eftersom vi inte riktigt kände för det så åt vi istället kladdkaka och grädde samt varsin kopp av livets dryck, kaffe.

 

Efter maten begav vi oss ut för att dansa runt en rönn , som är en mycket viktig symbolisk del av klastolmi. Rönnen symboliserar tacksamhet och liknar till viss del människornas julgran.

Vi sjöng en del passande sånger och dansade ringdans runt rönnen. Det var väldigt roligt!

 

 

Sedan avslutade vi med att äta lite glass hemma hos Ida. Det var helt klart ett mycket lyckat firande! Jag hoppas att ni också hade en trevlig klastolmi :)

Ni får ha det bra, så ses vi snart! Min stockvän Laim har lovat att skriva ett inlägg som kommer upp någon gång senare i veckan.

// Lydia

Äldre inlägg