I lördags, den fjärde november, firades högtiden tilelmosa. Ordet tilelmosa kan översättas till novemberdagen, och firas i november vid fullmånen.

Tilelmosa är en av de mer sorgfyllda högtiderna. Det är en slags avskedsceremoni för de stockar som ger sig ut på vandring under vintern. Därför firas den här högtiden främst bland stockar som brukar vandra, ex. vandringsstockar. 

Firandet går ut på att man, i fullmånens sken, eldar tallbarr och tänder stearinljus. Tallbarren, eller kanske framför allt askan som sedan bildas, symboliserar saknad. Askan delas sedan upp på varje familjemedlem och sparas i små askar, ända tills högtiden lavonita vid vårdagjämningen. Då återförenas familjen och askan kastas i en fors tillsammans med krokusar. 

I år var jag och min stocktroende vän Ida inte hemma under firandet, vi befann oss på ett läger i Broddetorp. Men självklart firade vi högtiden ändå, vi fick till och med chansen att berätta om den för lägrets övriga deltagare. Det kändes bra och viktigt att få informera om stockar och deras kultur för så många människor.

Tyvärr var det ingen som hängde på vårt firande, istället fick vi utstå vissa kommentarer om "sekter" och annat. Tråkigt att det ska behöva vara så! Men vi hade en lyckad tilelmosa ändå, det var stämningsfullt trots bristen på fullmåne (det var molnigt).

Så, det var allt för mig idag! Men ni kan vänta er ett nytt inlägg snart igen, jag håller på med ett om samband mellan vårt svenskan och stockspråk. Ni får ha det bra tills dess så hörs vi!

// Lydia