I måndags firade jag och min vän Ida äntligen lavonita tillsammans. Det har ju varit en ovanligt kall vår, så när vårdagjämningen kom beslöt vi att skjuta upp firandet tills det blev lite varmare. I detta inlägg tänkte jag skriva lite om högtiden och hur vi firade den.

När man firar lavonita firar man egentligen våren och ljusets återkomst. Lavonita betyder på stockspråk just "vårljus". En viktig del av firandet är den aska man sparat sedan tilelmosa, läs mer om detta här.

Det finns egentligen ingen traditionell maträtt, men det man äter måste innehålla kirskål. Det kan vara en paj, en soppa, en sallad, ja i stort sätt vad som helst, bara det finns kirskål i. Bilden nedan är från förra året, då gjorde vi en kirskåls -och broccolipaj.


Efter att man tillagat maträtten brukar de firande ta med sig sin aska samt krokusblommor och gå till ett vattenfall. Man kastar askan och krokusen i forsen och tar sedan en snabb dusch i vattenfallet. Detta är en handlig med djup symbolik: man sköljer av sig den tunga mörka vintern och blickar framåt mot en ljus vår.  

I firandet ingår även en fågelsångskonsert, ofta mycket välbesökt. Lavonita är också den enda högtiden då andra djur får vara med, stockarna brukar bjuda in djur av alla slag att delta.

Förutom att vi tvingades skjuta fram det hade jag och Ida ett traditionellt lavonitafirande. Vi tillagade en slags rätt av kirskål, vi slängde krokus och aska i forsen och duschade även snabbt, ständigt ackompanjerade av fåglarnas ljuva toner. På vägen upp till vattenfallet svängde vi förstås förbi vår vän Gammelstocken och önskade honom ett glatt firande. Det var väldigt härligt, lavonita är utan tvekan en av mina favoriter bland stockarnas högtider.

Här nedan kommer lite bilder från årets firande:


 


 


 


 


 

Hoppas ni haft en underbar lavonita! Vi hörs igen i nästa inlägg, Intis har lovat att skriva ett snart.

// Lydia