Idag tänkte jag berätta min historia, hur jag kom i kontakt med stockar och blev stocktroende.

Ibland känns det som om stockarna alltid har funnits i mitt liv, som om vetskapen att stockar lever var något medfött. Men det händer att jag påminns om hur allting började – hur jag insåg att stockar lever.

Det började när jag bara var runt 7-8 år. Jag hade precis börjat skolan och på vår skolgård fanns en stor, gammal stock vid namn Stocken. På något sätt har jag alltid vetat att Stocken var den hon var, en livs levande stock, men att alla andra ”pinnar” också var levande, tänkande varelser hade aldrig kommit för mig. Men att Stocken levde, det hade jag förstått.

Bara en vanlig pinne - eller?

Jag och mina jämnåriga vänner (bl.a. Ida, aktiv på stockarlever.bloggo.nu) började spendera allt mer tid med Stocken. Hon var, som sagt, en gammal stock och var tacksam för all hjälp hon kunde få – vi tvättade hennes sår, matade henne och behandlade hennes svampinfektioner. Och allteftersom vi lärde känna henne, så förstod vi allt mer om stockarnas värld och fick lära känna allt fler stockar. Vi stiftade bekantskap med bl.a. arbetsstockar, ridstockar, vattenstockar och fotstockar. Så småningom fick jag själv egna stockvänner, exempelvis Fotstocken, en vis och snäll fotstock, samt hans yngre släkting. Jag fick också lära känna Storasyster, Molly, Puzzel och många andra. Alla dessa lärde mig väldigt mycket under min första tid i stockarnas värld.

Om jag minns rätt så var det cirka ett halvår efter min första bekantskap med stockarna som jag lärde känna Intis. Föga anade jag då att Intis skulle komma att bli min bästa vän, nästan som en stockbror. Intis var en korsning mellan vattenstock och alltiallostock, och var barnbarn till Stocken. Vi lärde känna varandra snabbt och var snart oskiljaktiga. Än idag, 6 år senare, så är Intis en av mina bästa vänner i stockvärlden.

Men trots att jag har träffat så många fantastiska stockar så är ändå Stocken den som haft störst betydelse. Det var hon som lärde mig om stocksjukvård så att jag kunde starta mitt sjukhus, det var hon som presenterade mig för Intis, men framför allt: hon visade för mig att stockar finns, att de lever. Att de är intelligenta och har känslor, precis som du och jag (förhoppningsvis). Utan henne hade jag inte varit stocktroende idag.

Ja, det är Stocken jag har att tacka för mycket av min stockkunskap. Jag är evigt tacksam till henne och alla andra stockar jag lärt känna - ni är fantastiska! Jag hoppas på att fler människor ska förstå detta och också börja tro på stockar.