Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Noppikita

I dagens inlägg kommer det lite bilder från måndagens firande av stockhögtiden Noppikita. För vidare information om denna fantastiska högtid så kan jag rekommendera er att besöka stockarlever.bloggo.nu , där min kära vän Ida skrivit ett mycket informativt och trevligt inlägg. Hon skriver även om hur vi genomförde vårt eget firande.


   


Den första bilden föreställer kransen av järnek, som är en viktig del i firandet av Noppikita.

  

Här kokar vi snösoppa...

 

Snösoppan på Noppikita innehåller enligt traditionen smält snö, men i övrigt finns inget krav på ingredienser. Man tar helt enkelt det man har hemma. Detta är mycket praktiskt, speciellt för fattiga stockfamiljer som ofta har det knapert på vintern.


 

Soppan avnjöts uppe vid Gammelstocken, en av våra första stockvänner. 

 

 

 



Senare på kvällen besökte vi Stocken för att hålla den traditionsenliga snöängelstävlingen...

 


Ja, som ni förhoppningsvis förstått av bilderna så hade vi ett fantastiskt Noppikita-firande. Men tyvärr så var det endast jag, Ida, Stocken samt Gammelstocken som kunde delta - Intis och Kingi befinner sig i detta nu på vandring. Det är alltid lika tråkigt att vara ifrån dem så länge, men vi ses snart igen. Intis har lovat att skicka ett inlägg i brevform från sin vandring, han är just nu i Guatemala.

Min historia - hur jag lärde känna stockarna

Idag tänkte jag berätta min historia, hur jag kom i kontakt med stockar och blev stocktroende.

Ibland känns det som om stockarna alltid har funnits i mitt liv, som om vetskapen att stockar lever var något medfött. Men det händer att jag påminns om hur allting började – hur jag insåg att stockar lever.

Det började när jag bara var runt 7-8 år. Jag hade precis börjat skolan och på vår skolgård fanns en stor, gammal stock vid namn Stocken. På något sätt har jag alltid vetat att Stocken var den hon var, en livs levande stock, men att alla andra ”pinnar” också var levande, tänkande varelser hade aldrig kommit för mig. Men att Stocken levde, det hade jag förstått.

Bara en vanlig pinne - eller?

Jag och mina jämnåriga vänner (bl.a. Ida, aktiv på stockarlever.bloggo.nu) började spendera allt mer tid med Stocken. Hon var, som sagt, en gammal stock och var tacksam för all hjälp hon kunde få – vi tvättade hennes sår, matade henne och behandlade hennes svampinfektioner. Och allteftersom vi lärde känna henne, så förstod vi allt mer om stockarnas värld och fick lära känna allt fler stockar. Vi stiftade bekantskap med bl.a. arbetsstockar, ridstockar, vattenstockar och fotstockar. Så småningom fick jag själv egna stockvänner, exempelvis Fotstocken, en vis och snäll fotstock, samt hans yngre släkting. Jag fick också lära känna Storasyster, Molly, Puzzel och många andra. Alla dessa lärde mig väldigt mycket under min första tid i stockarnas värld.

Om jag minns rätt så var det cirka ett halvår efter min första bekantskap med stockarna som jag lärde känna Intis. Föga anade jag då att Intis skulle komma att bli min bästa vän, nästan som en stockbror. Intis var en korsning mellan vattenstock och alltiallostock, och var barnbarn till Stocken. Vi lärde känna varandra snabbt och var snart oskiljaktiga. Än idag, 6 år senare, så är Intis en av mina bästa vänner i stockvärlden.

Men trots att jag har träffat så många fantastiska stockar så är ändå Stocken den som haft störst betydelse. Det var hon som lärde mig om stocksjukvård så att jag kunde starta mitt sjukhus, det var hon som presenterade mig för Intis, men framför allt: hon visade för mig att stockar finns, att de lever. Att de är intelligenta och har känslor, precis som du och jag (förhoppningsvis). Utan henne hade jag inte varit stocktroende idag.

Ja, det är Stocken jag har att tacka för mycket av min stockkunskap. Jag är evigt tacksam till henne och alla andra stockar jag lärt känna - ni är fantastiska! Jag hoppas på att fler människor ska förstå detta och också börja tro på stockar.

Läl känna mig bättle - 17 flågol

Hej! Detta inlägg sklivs av mig, Intis. Idag tänkte jag svala på lite flågol så att ni kan läla känna mig bättle!

1. Vad äl ditt fullständiga namn?
Om jag skulle skliva alla mina namn häl skulle det nog bli alldeles föl långt...men mitt fullständiga fölnamn äl Intiso, Intis äl en fölkoltning.
2. Valt bol du?
Näl jag inte vandlal så bol jag häl i Ljungskile.
3. Vem bol du tillsammans med?
Jag och min familj, dvs min flu Sisilia och våla många baln, bol hemma hos människan Lydia och hennes familj.
4. Vilken klass gål du i?
Jag hal gått ut skolan! 
5. Hal du något jobb?
Jag plaktiselal som sjukskötelska på Lydias stocksjukhus, men något liktigt jobb hal jag inte.
6. När gål du upp på molgonen?
Hmm, det äl olika...men oftast lunt 4-5 på molgonen. Jag tyckel om att bölja dagen tidigt med ett valmt molgonbad.
7. Vilken äl din favolitmat?
Svål flåga, jag tyckel om nästan all mat. men min favolit äl nog ändå tolkade hasselblad. Det blukal jag alltid äta hemma hos Laim och hans familj.
8. Vilken äl din favolitdlyck?
Silapste!
9. Vilken äl din favolitfälg?
Glön, helst liktigt mölk djupglön, som mulglöna.
10. Vilken äl din favolitstad? 
Hm... jag tlol att det äl Wien i Östellike. 
11. Vilket äl ditt favolitland?
Miklonesiska fedelationen - jag älskal att vandla i det omlådet.
12. Äl du hund eller kattstock?
Svålt... men jag fål nog säga kattstock. Hundal hal en otlevlig vana att vilja bäla lunt oss stockal i munnen...
13. Vilket föledlal du? Vintel eller sommal?
Vintel helt klalt. Julen äl ju undelbal, och dessutom blukal jag vandla ibland om vintlalna. Fast jag gillal somlalna också, eftelsom Lydia hal sommallov då och det äl flela lägel.
14. Coca Cola ellel pepsi?
Usch, jag dlickel inte läsk flån människobutikel. Det smakal bala altificiellt och äckligt.
15. Vad göl dig ledsen?
Näl jag sel stockal som fal illa på glund av människol.
16. Vad göl dig glad? 
Att vala med mina vännel och min familj :) 
17. Hal du något smeknamn?
Intis! 
Så, detta val allt föl mig idag. Hoppas ni tyckte om det!


En introduktion

Hej! 

Detta är vårt första inlägg här på bloggen. Vi tänkte inleda med att berätta lite om oss själva och även tanken bakom denna fantastiska, underbara, otroligt vackra blogg.

Lydia

Jag är en fjortonårig, mycket seriös människa som levt med med stockar i snart sex år. Jag har genom åren lärt mig mycket om dessa fantastiska varelser och jag har fått så många vänner genom och i dem. Inspiration till att skapa denna blogg fick jag främst av min kära vän Ida, länk till hennes blogg finns här intill. Läs den! Ida har, liksom jag, mycket att berätta från stockarnas värld.

Intis

Japp, jag hetel Intis och jag äl hälften alltiallostock och hälften vattenstock. Jag äl en levnadsglad figul som gälna gel mig ut på spännande äventyl tillsammans med min familj, men också min käla vän Kingi. Jag bol föl det mesta hemma hos Lydia, fölutom näl jag äl ute på vandlingal, fölstås. Näl jag äl hemma blukal jag jobba på stocksjukhuset som Lydia dlivel. Häl på bloggen kommel jag skliva om mina elfalenhetel och äventyl som stock.

Så, detta var lite om oss! Hoppas att du, ärade läsare, vill följa vårt liv här!

Nyare inlägg